NÄR MAN SER SIG TILLBAKA

SÅ HAR MAN FAKTISKT FÅTT PÅ KÄFTEN.

Och sårad, förnedrad, förtvivlad och missförstådd, det är man i många år. Förbannad dessutom.
Så arg, så man nära mister pusten och får magknip - och vet ni varför?
Om man säger : "Jag fick stryk," då frågar alltid någon:"Men varför lämnade du inte?"

Läses: Du som utsatts för våld, hamnar i förhör, där du faktiskt är den anklagede. Du står som misshandlad och sliten inför rätta och hittar inte de förlösande orden, de som får folk att begripa att den som får på flabben faktiskt inte är skyldig.

Och sen händer det sig så, att enbart dödssiffror verkligen räknas i denna rättegång.

Fast orden är värst. De är så snediga, så väl uttänkta av gärningsmannen, så de har egen rubrik: HJÄRNTVÄTT, rankat bland de värsta på FNs skala över tortyr.

Ord gör ont. Blåmärken läker. Orden går aldrig ur, för de sitter i alla hålrum i hjärnan. Fräter likt svavelsyra till evig tid.