Full av fasa erkände jag inuti mig: JA. Jag älskar mina barn mer än jag älskar denne man som behöver mig över allt på jord. Utan mig är han en oälskad unge letande efter kärlek.
Han har aldrig haft en riktig mor. Hon älskade sin man mer än honom.
Vem är då jag? Stöter jag bort en man som inte fått kärlek?
Älskar bara mina barn? Är jag så kall i hjärtat så jag enbart kan älska mitt eget kött och blod?
Mina barn: Jag vågar inte visa er att ni är först i mitt hjärta.
Jag får inte lov att förstöta en man som aldrig varit sin mors käraste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar